Olika inlärningsmetoder för sök

Luktvariant

Den inlärningsmetod som många använder sig av i första hand är att utnyttja vinden och hundens otroliga luktsinne. Man strävar efter att hunden skall använda sig av nosen i sökarbetet. De flesta anser att det är lämpligt att redan från första övningen försöka få hunden att arbeta på ”rätt sätt”.

Den nya hunden i sökgänget kommer fram till gruppen av folk. Den blir väl mött och en person tar mer kontakt med hunden och leker lagom mycket med hunden som är i koppel. Personen leker ut i terrängen mot det valda gömstället. När hunden känns lagom tänd, så stjäl lekmänniskan hundens leksak och låtsas gå iväg ut i skogen i motvind. Hunden tas åt sidan. Personen går, då hunden är borta, tillbaka till stigen och sen i en båge ut till gömstället. Detta för att hunden inte ska spåra sig fram. Ju yngre hunden som tränas är, desto ”grundare” gömmer sig figuranten. Så snart som möjligt när figuranten är på plats, kommer hunden fram igen. Hunden är säkerligen intresserad av vart figuranten tog vägen men den ska ändå inte släppas iväg förrän man ser med hjälp av markering från hunden att den känner vittringen av människan. Det kan kräva erfarenhet att se markeringen.

En annan variant (bevakningshundsmetoden) är att i förväg placera ut en figurant, vinden ska blåsa mot stigen. Föraren tar med sig hunden på stigen, hunden har inte fått något synintryck innan, och om/när hunden markerar att det finns en människa i skogen, släpps hunden.

Man bör tänka på att det är lämplig terräng för hunden att gå rakt och långt ut i. Figuranten är den som skall belöna hunden och ta med sig hunden in till stigen igen. Det är jätteviktigt att bygga mycket på figurantintresse, hunden skall tycka det jätteskoj att hitta folk. Leken med figuranten minskas i den takt som behövs för varje individuell hund. En del hundar blir snabbt väldigt motiverade och då tappar de koncentrationen, andra behöver mycket motivation. Fungerar första övningen bra, så lägger man in ett kommando i nästa övning samtidigt som man släpper hunden. Fungerar inte övningen bör man först fundera på varför, därefter eventuellt utnyttja andra retningar och metoder.

När träningen är slut samlas hela träningsgruppen och berömmer hunden så den får känna att den har samlat ihop alla och att den har varit duktig.

Mycket tid bör läggas på att göra dessa grundövningar, försvåringar läggs in efter hand.

Man bör valla (trampa omkring) i sitt träningsområde ordentligt så att inte hunden lär sig spåra upp figuranten. Byte av vindriktning, annan terräng, olika figuranter och väderförhållanden är olika exempel på försvåringar. Man bör inte gå vidare i sökträningen, förrän hunden är ordentligt genomtränad på att hitta sin människa. Erfarna sökmänniskor pratar om att grundträna i ett halvår.

Nästa steg är att öva med flera figuranter, helst en på var sida av stigen och alltid rakt ut för hunden. I början är det viktigt att hunden alltid har figurant ute, tomslag övas senare då sökarbetet är befäst. Man bör tänka på att försvåra legorna och variera dessa. Endast fantasin sätter gränserna, en ”dold figge” behöver inte vara instängd i en trälåda!

Walkie-talkie är ett utmärkt hjälpmedel i sökträning. Speciellt när hunden ska lösa svårigheter där föraren inte ser men ändå kan ha kontakt med figuranten.

Syn

Dyk-uppmetoden: Metoden innebär att man har en figurant utplacerad ca 30-50 meter ut från en stig i avvallat (upptrampat) område. Terrängen bör vara lättsprungen och naturlig att springa rakt ut i för hunden. Man tar fram hunden och ber figuranten visa sig ett kort tag så hunden hinner se denne. Första övningen släpper man hunden direkt så den får springa ut och hitta människan som dök upp. Andra övningen tar man undan hunden efter dykuppen, går tillbaka och skickar iväg den med kommandot ”sök”. Man försvårar med längre tid mellan dykuppen och skicket. När hunden är mogen, prövar man utan att figuranten visar sig, skulle problem uppstå är det bara att ta in hunden och göra en dykupp. Fortsatt träning som med luktmetoden.

X-figurant metoden: Man har en figurant utplacerad djupt ut (ca 30-50 meter) i avvallat område, vinden ska blåsa in mot stigen. En annan figurant, ”X-figgen”, finns stående ca 5 meter ut i linje med den riktiga figuranten.

Man tar fram hunden och den får se X-figgen. Därefter tas hunden undan, X-figgen går tillbaka till stigen och ansluter i gruppen. Hunden tas fram igen och riktas mot där X-figgen stod. Tanken är att hunden ska ha en minnesbild av att det fanns en människa rakt ut. Man skickar iväg hunden och låter den arbeta sig ut till den riktiga figuranten. Vinden är viktig eftersom den hjälper hunden att känna den riktiga figuranten. X-figurant metoden kan man även använda som motivationshöjande träning för rutinerade sökhundar.

Hörsel

Även denna metod är tagen från bevakningshundsträning. En figurant finns utplacerad i avvallat område. Hund och förare går längs en stig och när de är mitt för figuranten knäcker denne en kvist eller prasslar, gör någon form av ljudretning. När hunden visar intresse för att undersöka ljudet släpper man den och låter den hitta sin figurant. Denna metod används främst som ”väckning”, att få hunden intresserad av att se vad som finns där ute.