Tips?
Dock inte bara för tävling utan mycket bra tips för vardagen också =)
Varför spendera tid och energi på att träna sin hund och sedan tävla med den?
Framförallt för att det är så roligt att se hur hunden utvecklas av träningen. Precis lika intressant är att märka hur kontakten mellan mig och hunden utvecklas i samma takt.
Framförallt för att det är så roligt att se hur hunden utvecklas av träningen. Precis lika intressant är att märka hur kontakten mellan mig och hunden utvecklas i samma takt.
Att ha någon sorts struktur i sin träning är bra, och vad vara lämpligare än att börja med momenten i i den lättaste lydnadsklassen. Här kan alla kan vara med! För min egen del handlar tävlandet framförallt om att ha en morot eller sporre. Genom att anmäla sig till en tävling motiveras jag till att träna varje dag oavsett om vädret är välkomnande eller inte. Vad som är viktigt att komma ihåg med tävlandet är att det är en hobby, en rolig fritidsaktivitet som man gör tillsammans med sin bästa kompis: hunden.Hur man lär in de olika momentet är en smaksak. Vad som är viktigt är: att veta vad målet är - så att man lär in rätt saker - och framförallt att hunden upplever träningen som rolig. Hundar lär som bekant mycket långsammare än vi människor och därför måste allt repeteras väldigt många gånger så att hunden känner igen sig och förstår vad vi menar när vi väl kommit till tävlingssituationen.I det här första avsnittet behandlar vi fritt följ och linförighet.
Det absolut viktigaste i all lydnad är att hunden kan gå fot, med som utan koppel. Är kopplet på kallas det linförighet och är hunden okopplad heter det fritt följ. När hunden går fot ska den gå bredvid sin förare med huvud eller bog i jämnhöjd med förarens knä och inte släppa den positionen även om föraren svänger eller ändrar tempot. Var gång föraren stannar ska hunden(utan att föraren säger något) genast sätta sig intill föraren. När föraren åter börjar gå får hon på nytt säga ”fot” åt hunden.Anledningen till att det är så viktigt att hunden kan gå fot är att momentet ingår i princip alla moment oavsett klass. Så om hunden t.ex. går för långt fram eller strax bakom föraren kommer ekipaget få neddrag i så gott som alla moment på grund av en och samma sak: hunden har missuppfattat var någonstans vid förarens sida den ska gå när den går fot.
Domaren vill se att hunden har förstått att det är vid en viss punkt intill föraren som hunden ska befinna sig på under hela fotgåendet. Så om hunden stundtals svajar ut från föraren eller trängs med densamma, om den ibland går för långt fram eller bak blir det neddrag. Dessutom ska hunden gå rakt fram och inte på tvären eller skutta fram. Det står däremot inte någonstans i reglerna att hunden ska titta upp på sin förare. De flesta förare har dock upptäckt att hunden har lättare att behålla sin position och snabbt bli uppmärksam på att föraren stannar eller svänger om den gör det. Domaren föredrar att få se en hund som utför momentet glatt och villigt. De ledsna svansarnas tid är förbi. Ju högre upp i klasserna man kommer, desto tydligare blir det att de som kammar hem de riktigt höga betygen har hundar som tycker att lydnadsmomenten är jättekul.
Det låter inte så svårt att lära hunden att gå intill ens sida, de flesta hundar tycker också att det tränas väldans mycket på detta. ”Jaja, det där”, säger många hundar och tycker att de kan slarva över det hela på en kvart. Men det är ungefär som att dansa. Alla kan väl stuffa runt lite men att få dansen att se lekande lätt ut tillsammans med sin partner, oavsett rytmen och svängarna, det är det som är utmaningen. Med andra ord så måsta man träna och åter träna med sin hund för att den ska förstå vad ordet fot går ut på. För att hunden ska acceptera all denna träning måste föraren lyckas med att bygga upp hundens förväntan och få den att ha tålamod och vänta och vänta ytterligare lite men fortsätta vara övertygad om att snart, snart kommer människan att stanna och belöna. Hur man lär hunden att gå fot kan göras på 100 olika sätt. Här kommer ett sätt som motiverar många hundar.
Om hunden inte har någon förväntan på att något kul eller gott strax ska komma har den heller inget som helst tålamod. Din första uppgift är därför att lära hunden att det strax kommer en belöning som den väldigt gärna vill ha. Locka med dig hunden genom att visa att du har några godbitar i din vänstra hand. Så fort du känner hundens näsa mot din hand stannar du upp och delar du med dig en godbit. När hunden svalt godbiten visar du att du har fler och börjar gå igen. Så fort hunden är där och bökar med sin nos mot din hand stannar du på nytt och ger den en godbit. Tänk dig för och titta efter var du har din hund. Håller du handen för långt ut åt sidan blir det för mycket luft mellan dig och hunden. Är handen för långt fram kommer hunden att vara det med. Håller du handen på utsidan av ditt lår eller ännu längre bak får du en hund som snarare går bakom dig än vid din sida.För egen del brukar handen oftast hamna i min ljumske. Men är hunden av liten modell får jag gå och böja mig precis i början. Kanske undrar du nu om inte hunden ska behöva anstränga sig alls, bara kasta sig över förarens hand för att få godis! Jepp, den första veckan ska det ”regna” godis i hundens tycke!
Andra veckan är hunden förhoppningsvis rätt övertygad om att det finns många godbitar att hämta. Gör precis som tidigare men var nu lite snålare med håvorna. Så länge hunden bökar och fixar med din hand kramar du bara åt om godbitarna och fortsätter att gå. Så fort hunden ”ger upp lite” det vill säga slutar att fiffla med din hand men, innan den givit upp så mycket att den lämnat din sida, stannar du upp och ger hunden en godbit. (Du har inte så många sekunder på dig!) Strax har din hund upptäckt att det inte längre lönar sig att putta på din hand däremot att det lönar sig att gå och titta upp mot din hand.Börjar du på det här stadiet utan att först haft en vecka med ”godisregn”, kommer tiden mellan att din hund slutar fiffla med din hand och att den lämnar din sida vara så kort att du inte hinner belöna. Förvänta dig nu inte mycket, först behöver hunden bara gå några steg intill dig för att du ska stanna och ge den en godbit.Öka sakta antalet steg innan du belönar. Du vinner på att skynda långsamt. Var gång hunden ger upp kontakten har du förlorat något av dess förväntan istället för att bygga upp den som det var tänkt.
Skulle du tappa hundens koncentration börjar du med att banna dig själv som stegrat svårigheten för fort! Stanna sedan och vifta lite med handen så att hunden får doft på din godbit och följer med dig igen. Det är nog här jag framförallt ser fördelen med den här metoden. Det är så lätt att motivera hunden och få den koncentrerad. Man slipper tjata på sin hund (det är så svårt at tjata och låta riktigt glad) utan det är bara att sätta handen (med godbiten) mot hundens näsa och vips är den villig att följa med igen.Den andra fördelen är att det där med hundens position. Hunden går ju precis bakom din hand, bestäm dig för var du vill att din hund ska gå och håll sedan din hand precis framför hundens nos. Går hunden i ”fel” position är det bara att du flyttar din hand lite.I början delar du ut godbitarna frekvent, efter ett tag blir du lite snålare. Nästa steg blir att börja svänga åt olika håll med målsättningen att hunden ska fortsätta att befinna sig i exakt position vid din sida. Viker du av för snabbt kommer hunden att halka på efterkälken eller glida ut från din sida.Kom ihåg att det inte är hunden som ska hänga med dig nu i början utan det är du som ska vara så tydlig att hunden tycker det är lätt att förstå vart du är på väg. Var därför tydlig med att bromsa precis innan du viker av åt vänster. Kryp ihop något och vänd dig tydligt åt höger strax innan tar klivet i den riktningen.
När du stannar ska hunden genast sätta sig ned vid din vänstra sida. (Enligt reglerna kan hunden även förbli ståendes vid din sida. Det låter kanske lättare men jag har aldrig någonsin sett ett ekipage praktisera den varianten.)Stanna långsamt och precis som ni stannat lyfter du handen ett par cm rakt upp samtidigt som du säger "sitt". Strävar hunden efter din hand kommer den försöka följa med och eftersom den blir lite längre när den sitter är chanserna rätt stora att den nu kommer att slå ned sin rumpa. Belöna hunden genast som den satt sig.Hamnade hunden snett intill dig? Tänk efter, lät du den vänstra handen glida iväg åt höger strax innan du sa sitt? Hunden reagerar för små skillnader och glider din vänstra hand iväg bara lite åt sidan syns det snabbt i hur hunden sitter.När hunden har lärt sig göra halt är det många förare som inte tänker sig för utan enbart belönar hunden i halterna. Resultatet blir snart en hund som är okoncentrerad under gång och uppmärksam i halterna, för det är ju bara de som lönar sig.Ett annat vanligt misstag är att man utför momentet alltför tävlingsmässigt och utgår och/eller avslutar de flesta övningar med hunden sittandes intill sig. Men alla dessa halter får lätt en sövande effekt på hunden.Om du börjar med att busa och stimma upp hunden lite för att sedan be den att sätta sig vid din sida har du garanterat tappat effekten på din busiga uppväckning.På en tävling får ni alltid börja momentet ur utgångsposition (föraren står still hunden sitter intill föraren) men när ni tränar är det en fördel om ni ofta börjar mitt i momentet. Be hunden sluta upp vid din sida och så fort hunden gjort det; börja träna på momentet.
Gå några steg rakt fram, spring två steg innan du börjar gå igen. Belöna hunden om den är kvar vid din sida. De flesta hundar blir ystra av springandet. Börjar du med att springa en sträcka på säg tio meter uppfattar hunden det lätt som om det nu är tjo och tjim och slut på fotövningen. Låt därför springandet bli rätt stillsamt i början. Gör gärna små, små långsamma springsteg och sluta lika snart som du började. På så vis lär du hunden att springandet inte är någon lekinvit från din sida utan en variant på att gå fot. Låt springandet, i den takt hunden förstår, bli alltmer naturligt och snabbt.Domarna vill se en tydlig skillnad i hastighet mellan gång och språng. Lär hunden att den inte ska halka efter när du börjar springa utan att det lönar sig att vara med redan vid första steget (du hejdar dig genast och belönar) likväl som det lönar sig att vara uppmärksam på ditt första steg i nedsaktningen.
Stanna var gång du ger hunden en godbit. Ingen hund klarar nämligen av att fortsätta att titta upp samtidigt som den äter, då sätter de i halsen. Målet är att hunden ska gå och titta upp på dig när den går fot. Låter du hunden gå vid din sida och äta accepterar du också att den går och tittar ned. Så fort hunden svalt godbiten fångar du upp den på en ny godbit (fångar upp hundens koncentration) och först när hunden är med på vad du gör börjar du gå på nytt. Börjar du gå med hundens tittandes åt något annat håll, kommer hunden inte vara med de första stegen utan hitta fram först en liten stund senare. Här tränar vi på precision inte på nått halvdant tjafs.Men hunden tittar ju inte på mig, den tittar på min hand! Titta ner en gång till på din hund. Befinner sig inte din hand ganska precis mitt emellan din och hundens blick? Om du tog bort handen för en sekund skulle du då inte möta din hunds ögon? Så visst tittar din hund nu på din hand och fortsätter att göra det fast godisutdelandet sakta blir mer sällsynt.Efter ett tag (några månader) har du inte ens godis i vänster hand. Godbitarna finns i höger hand eller i vänster ficka. Men även fortsättningsvis är det alltid ur vänster hand som hunden får sina godbitar. (Delar du ut godbitarna med höger hand har du snart en hund som strävar efter att nå din högra sida vilket medför att hunden går för långt fram och sätter sig snett för att lättare kunna möta upp din högra hand.)Ge aldrig ifrån dig en godbit om hunden inte tittar upp på dig eller ännu värre om den tittar åt annat håll. Belönar du fel beteende finns risken att hunden uppfattar det som att det lönar sig mer att titta bort än att titta på dig.Belöningen skall alltså till en början delas ut mycket frekvent, därefter endast om hunden inte fifflar med din hand. Nästa steg är att din hand ligger mot ditt ben, först med godbit i, därefter utan godbit. Slutligen låter du handen svänga med när du går (gå normalt) och belönar hunden när den gått fint vid din sida en lite längre stund.I tävlingsfärdigt skick går hunden och tittar upp på dig och det kommer inte att synas att du lärde din hund att gå fot genom att fokusera din vänstra hand.
Tränar du hunden så här kan du få linförigheten helt ”gratis”. Häng bara på ett koppel men agera för övrigt precis som om det var fritt följ ni höll på med. Personligen tränar jag ytterst sällan på linförigheten. Tränar man på ovannämnda sätt går hunden fot för att det lönar sig att befinna sig i den lovvärda positionen, kopplet blir helt ointressant.Själv åkte jag iväg till en tävling för några år sedan och skulle tävla för första gången med en liten flat-fröken. Först när jag kommer fram till tävlingsplatsen inser jag att vi aldrig tränat på linförighet. Så när vi ställde upp oss för först momenten låtsades jag bara ta av kopplet och var noga med att inte på något sätt sträcka det så att hon skulle bli medveten om det...!Därefter gjorde vi återigen ett fritt följ, fast för utomstående var det linförighet. Det fungerade utmärkt. |
 |
www.hundsport.se
Kommentarer
Trackback
