Igår var det träning med Minah, gick super bra...

Mycket bättre än mina förväntningar, vet nu hur jag ska hantera henne vilket jag inte gjort till 100% innan.

Har använt hennes namn väligt mycket när hon ej lyssnar, fick upp ett ljus när en av tränarna sa att man skulle använda NEJ. Det fungerade =)

Gick ut och gick en runda senare på kvällen och skulle testa alla tips jag fått och se om det fungerade utan tränare också, men nej..

Allt var som bortglömt.

---

Har också börjat förstå att allt hänger på mig.

På varje träning så säger alla att jag ska vara glad då Minah varit så duktig. Men kan säga att redan innan jag åker så förväntar jag mig det värsta, att hon inte ska lyssna, rymma osv.

Men på något sätt känner hon det, är jag stressad över en träning och smått irriterad så är det inte så konstigt att träningarna går åt helvete.

Men det är väligt svårt att ändra ett beteende som man använt i nu 1 år.

Jag måste försöka vara helt positiv men någonstans där inne så finns det negativa.

Minahs tränare sa: Skriv lappar på allt positivt hon gjort och när det går dåligt så läs dem.

Men.....

Det är alltid någon som ska lägga sig i och säga att man har ett dåligt tänkt.

Och då....

Ja då är man tillbaka på ruta ett igen.

Det går som en ont cirkel och onda cirklar är det svårtaste att bryta.